Vissa lärare är helt enkelt bättre än andra

Det kan man lugnt säga. Har sedan länge vetat att min engelskalärare är en helt suverän lärare, en av de bästa. Och i onsdags så blev det bevisat igen. Jag skriver ju hälsa på måndag och utöver det så har jag flera större skolarbeten ogjorda som det helt enkelt inte funnits tid till. En engelska läsförståelse skulle vara inlämnad på fredag och jag insåg då att jag var tvungen att fråga om det fanns någon möjlighet att jag skulle få mera tid på mig att göra klart den, för annars skulle den bara bli slarvigt gjord och allmänt dålig. Och det hon svarade gjorde mig så glad. (Jag skriver inte engelska i höst men de som gör det skriver på onsdag, och bl.a. därför skulle läsförståelsen vara inlämnad på fredag)

"Absolut får du det det, strunta i engelskan och fokusera fullt ut hälsan du nu och sen tar du itu med läsförståelsen när du har tid! Bara den är inlämnad innan kursen är slut så är jag nöjd, det här underlättar egentligen mitt arbete haha".

Tack för att du kunde visa lite medkänsla och förstå att studentskrivningarna kommer före andra läxor, något som många andra lärare fortfarande inte tycks ha förstått. Så om någon lärare någonstans i världen läser detta, ta lärdom. En bra lärare förstår att vissa saker helt enkelt är viktigare än andra. Var lite medmänskliga, tro mig, det uppskattas. Vi är inga superhjältar, vi har så mycket läxor och så många arbeten som ska bli gjorda samtidigt som vi kanske ska läsa till studentskrivningarna, något som just nu (iaf för mig) känns som livsavgörande moment. Vi varken hinner eller orkar. Och när jag t.ex. har en massa att göra och för lite tid så får jag ångest och stänger av totalt, jag får inget gjort och trackar ner mig själv för att tiden går och jag gör inget åt saken men samtidigt kommer jag mig inte för att ta itu med något, för jag orkar inte och motivationen existerar inte.

"Du skulle ha läst under sommaren" är det vissa lärare som kommer och säger. Jamen tack du, menar du alltså att jag inte ska läsa något när skolan börjar igen för då ska jag redan kunna allt till provet och bara fokusera på andra skoluppgifter? Ursäkta men hur tänkte du nu? Minns du inte att du själv en gång i tiden var en rädd 18-åring som fasade inför studentskrivningarna med en massa andra ogjorda skoluppgifter som spökade.
Det är inte alltid så enkelt att veta vad man ska göra eller hur man ska prioritera, vi är unga, vi gör brutala misstag och efter 3-4 gånger så lär vi väl oss något av dem. Men snälla, visa en liten gnutta sympati.

Är det för sent att hoppa av gymnasiet nu?

Lite så känns det. Hälsaskrivningen är på måndag, tror ni jag är redo kanske, nehehej!!! Å andra sidan så känner man väl sig aldrig 100% redo för något sånt. Jag kan iaf säga att jag är väldigt nöjd över att jag inte skriver engelska i höst efter allt jag fått höra om höstens hörförståelse. Helt sjukt ju.

Jag är knappast den enda som känner så här

Imorgon har vi en preliminär textkompetens, yay! Det betyder alltså att vi sitter i ett klassrum och skriver ett låtsas modersmål textkompetensprov i 6 timmar. För att öva oss inför det riktiga provet som vi har i FEBRUARI!!! Stor vits att öva på det nu i september.

Nej men ABI-15 nog ska vi klara det här (till sist) alla andra har ju klarat det så nog gör vi det då också. I maj är det vi som står där i festsalen, uppklädda och med mössan på huvudet och då är det vi som får säga tack och adjö till den där förbannade backen. Om 155 dagar och 15 h (här är vi exakta) är det penkkis. We can do this!
I think....

Vart försvann motivationen?

Ja hörni, det är en extremt bra fråga. Nu när jag behöver orken och motivationen som allra mest så är den helt bortblåst. Allt annat är intressant, jag städar till och med hellre rummet än att läsa till hälsaskrivningen, vilket inte är bra! Jag inser hur lite tid det är kvar och totalt panikar över det men på samma gång så inser jag inte hur lite tid det är kvar och tänker att jo men klart jag hinner. Jag vill inte vara med längre, tror jag går och gräver ner mig i en grop och går i ide. Sen kryper jag upp 30.5 och tar emot mina papper och min studentmössa. Det tycker jag verkar som en helt ypperlig plan, nån som hakar på?

Nu har jag varit totalt telefonlös i 2 veckor. And I don't like it! Men jag borde förhoppningsvis få min nya telefon imorgon, jag håller tummarna. Imorgon kl. 19 anländer tåget till Bennäs med flickorna från Mattlidens gymnasium (Esbo) och då får jag en inneboende i 3 dagar. Det ska bli jätteroligt att träffa henne och alla de andra förstås. Det ska också bli jätteintressant att få jobba med vårt tidningsprojekt och jag tror att resultatet om några månader kommer bli riktigt bra!

Det här är en av de sakerna jag gör när jag tar pauser från läsandet. Tar selfies och sen lagar collage, japp

Och musik förstås

En lite trevligare måndag

Så var det återigen måndag. Trött skoldag även fast jag bara hade 3 lektioner. Efter skolan körde jag till stan för att handla några smågrejer och nu på kvällen for Jonna och jag på en biodejt. 22 Jump Street är en j*vligt bra film! Alltid trevligt att kunna utnyttja studiekortet, sparade hela 2 euro. Blev senare smått deprimerad när jag såg att jag skulle behöva tanka.

I lördags var jag tillsammans med Jonna, Ida, Becca och Daniel. Vi grillade, drack, skrattade och hade det jätteroligt. Runt 11 blev det jättemörkt ute och ganska kallt så då bestämde vi oss för att fara ut på krogen istället. Det blev ganska sent, precis som det alltid brukar bli.
Igår försökte jag koncentrera mig på hälsaläsning, det gick väl sådär. Men imorgon har vi dagsverksdag så vi är lediga från skolan, och då ska jag förutom att baka och städa även hinna läsa en del. Får ju hoppas att jag kan hålla det också.

Körde med tights och stor tröja idag. Så otroligt sköna kläder

That moment when...

...R3hab likes your picture on Instagram...

What the actual fuck?!?

(R3hab är en dj som vi såg på weekend)

Jag vet att namnet ineedr3hab kanske inte är det mest trovärdiga namnet, men believe me, det är hans riktiga instagramkonto. Jag trippelkollade saken.

Coolt. Haha ja nu över till något helt annat. Gårdagen bestod av skola och Juthbacka i Nykarleby. Jag åkte dit med Jonna och Ellinor och vi gick omkring och tittade på folk typ. Trots att vi inte gjorde så mycket, förutom att stå ute och frysa så lyckades klockan ändå bli mycket. Och eftersom att vi först skulle via purmo så var jag hemma och i säng först nån gång runt 3 på natten.

Idag tog jag en skön sovmorgon och sen under dagen läste jag lite på hälsa. Nu ikväll/inatt ska jag och vännerna hitta nån strand att sitta och grilla vid, konsumera alkohol, lyssna på musik, prata och annars bara ha det kul. Får väl ta med mig typ tusen filtar så jag slipper frysa ihjäl.

Hoppas ni får en trevlig lördagskväll, baaj!

En telefon fattigare men det gick bra ändå

Förra helgen var amazing. För er som inte vet så åkte jag och mina bästa väninnor ner till Helsingfors för att än en gång få uppleva Weekend Festival (Jonnas first time). I år bodde vi på Citykoti Downtown Apartments, det var alltså lägenheter. Vi bodde på 7:e våningen, men hissen (som förövrigt såg ut som att det skulle ha varit en av världens första hissar) gick bara till 6:e våningen, så vi fick gå en trappa upp. Vårt rum/lägenhet var högst upp och den enda lägenheten på den våningen. Det var nyrenoverat och jag blev förälskad i stället, ville flytta dit med detsamma! Det är definitivt ett ställe jag rekommenderar, för 4 personer 2 nätter blev det just över 200 euro, dock inget morgonmål eller mat överlag, men eget kök fanns ju så det behövdes inte. Nyckeln till rummet fick vi just före kl. 15 och innan det hade vi bara strövat omkring i centrum i flera timmar. Tåget anlände till Helsingfors halv 10 så vi hade en del tid på oss.

Tack Ida för bilden ;)

När vi fick vårt rum började vi ställa oss, grunda ;) och sen när vi var klara så gick vi iväg till metron. Vi kom till festivalområdet lite före 6 och under fredagskvällen såg vi Martin Garrix, R3hab, lite av Afrojack, Dimitri Vegas & Like Mike och Calvin Harris. Totally awesome! Vi stod alltså och hoppade och skrek i 6 h, typ nonstop, mina fötter har aldrig någonsin varit så sjuka, det var en ren plåga att ta sig hem. Jag har också fått prova på att vara på festival i spöregn, utan regnrock, det var, trevligt, typ.

Bilderna är suddiga och dåliga, jo tack jag vet, men det här är det enda jag har

Martin Garrix

R3hab

Afrojack till vänster och Dimitri Vegas & Like Mike till höger

 Dimitri Vegas & Like Mike (tror jag)

När vi skulle hem var vi trötta men humöret var på topp ända tills vi såg kön till metron. Vi fick vänta i typ en och en halv timme och när vi äntligen slapp in till metron och skulle skicka meddelande för att få varsin biljett så fick jag uppleva ett rent helvete.  Min telefon var borta, jag grävde runt i väskan men den fanns inte där. Jag bara kände hur paniken bara rann över mig och tårarna började rinna. Jag kom på hur det hade gått till. Under Calvin Harris hade jag använt telefonkameran och sen lagt tillbaka den i väskan, jag trodde jag hade stängt väskan men tydligen inte. Och när jag hade hoppat så hade den trillat ut. Det som snurrade runt i mitt huvud var hur fan kunde jag vara så slarvig och dum? Det här händer inte mig! Jag skulle aldrig göra så, aldrig slarva så fruktansvärt. Men det hade jag gjort. Och det fanns absolut inget jag kunde göra åt saken.

På lördagen for vi till festivalområdet typ kl. 19 nånting. Schemat då var Deorro och Hardwell. Efter Deorro for vi in på barområdet ett varv och sen vidare till Hardwell. Dum som jag var så tog jag inga bilder från lördagen så hmm ja. Vi skippade Deadmau5 och åkte in till centrum istället. Ett besök till McDonalds och sen ut på Aussie bar. Det blev en jävligt rolig (och sen) kväll.
Vi vaknade runt 9 och hade en timme på oss att packa och sticka. Sen strövade vi runt i centrum till 15.30 då vi tog tåget hem. Kort sagt så var det en förbannat rolig helg och jag skulle göra om det när som helst. Tackar Weekend Festival för i år, det var amazing!

Vi prövar på nytt

Nu tänker jag försöka sätta igång igen! Har haft zero blogglust de här senaste veckorna, men nu har jag börjat sakna det sådär smått, so let's give it another try. Mycket har hänt sen det senaste inlägget. Skolan har börjat, vilket betyder att jag har inlett mitt sista år i gymnasiet, how the f... is that even possible? Ja, jag har då ingen aning. Det skrämmer skiten ur mig samtidigt som jag är, okej inte taggad jag menar hallå skola, men jag ser fram emot en hel del saker som kommer hända under trean. Bl.a. studiebesök till både Helsingfors och Vasa och ett litet samarbetsprojekt med Mattlidens skola/gymnasium i Esbo och vi kan ju inte glömma penkkis. Men, sen är det ju dessa förbannade studentskrivningar också. Den 15 september kl. 9.00 sitter jag i gymnastiksalen i Sursik och absolut panikar över att det bara är några sekunder kvar tills jag ska börja skriva mitt hälsaprov. Jisses. Men så många har klarat det före mig, nog måste jag ju klara det då också. Jag menar, Sara blev ju student ;) Näe hej Sara du är nog duktig i skolan, det här lär du väl antagligen läsa först om typ 3 dagar.  Igår hade vi skolfotografering. Alla treor hade temafotografering med sina egna klasser, vad vi i 3A var får ni se när jag får hem bilden ;)

För att det inte ska bli alldeles bildlöst så sätter jag hit några selfies haha

Första skoldagen

Jeppisdagarna

(Ni minns väl att om man klickar på bilderna så blir de större ;) )

Jag ska försöka hålla er uppdatera åtminstone några gånger i veckan. Och förresten så är det kanske någon av er som undrar. Läget med Julia är stabilt, hjärtat pumpar på bra men läckaget är nog fortfarande där. Men som det ser ut nu så kommer hon att kunna fortsätta som vanligt en stund till (alltså kanske till och med nått år). Kontrollerna hålls oftare nu än tidigare för att de snabbt ska kunna se om något händer eller annars bara ändrar. Vi hänger kvar och fortsätter på samma sätt som vi alltid gjort. Ovetande om hur det kommer gå men en dag i taget. Ibland förundrar jag mig över hur jag orkar, hur jag klarar allt. Men vad har jag för val lixom? Jag kan ju inte precis byta familj. Nej orsaken till att jag klarar av allt det här är väl för att jag är uppvuxen med det. Det här är mitt liv, det här är det jag vet.
Håll ögonen öppna ett till inlägg kommer lite senare ikväll, ha det bra!

Daniel Adams-Ray i mitt hjärta

Hallå hallå! Jeppisdagarna är i full gång, även fast detta är sista dagen. Under veckan har jag varit till stan lite nu som då. I torsdags var det äntligen dags för konsert, Daniel Adams-Ray! Han var helt otrolig, sjukt bra live, han hade en jättehärlig energi och var väldigt "down to earth" han såg oss i publiken. Han spelade alla mina favoritlåtar. Konserten var perfekt också för det var inget bråk eller buckande hit och dit av galna fans, utan man hade bra med rum att dansa, sjunga och hänga med musiken. Jag hade turen att få stå tredje längst fram, så även korta jag såg allt. Jag hade bara telefonen att ta bilder med så kvaliteten är inte den bästa tyvärr.

 Helt suverän!

Igår var jag ett varv till stan efter jobbet (var jag förövrigt att smultit bort varje dag i denna otroliga hetta!!) för att fixa några ärenden. Jag var bl.a. in till Instrumentarium för att välja ett par solglasögon åt mig till ett värde av 179 freakin euro. Det här fick jag göra för att jag via deras hemsida har börjat prenumerera på linser, de skickas hem var tredje månad och räkning kommer på posten, enkelt och smidigt. Så jag provade en hel del solglasögon innan jag hittade det rätta paret. Ett par (äkta of course) Ray-Ban solglasögon, jag är supernöjd! De är väldigt häftiga också för man kan vika ihop dem och sätta in dem i det lilla fyrkantiga fodralet.

Det här var allt jag hade att berätta idag. Nu måste jag börja ställa mig sådär smått inför kvällen, vi kanske syns i stan? ;)

REA måste nog helt enkelt vara mitt favoritord

Oojaa, med stora röda bokstäver, precis bredvid skyltar med 30%, 50% och 70%. Lycka! Haha shopaholic-varning? Näe, men var en tur till Kokkola i onsdags med familjen, och det var precis rätt dag. Rea i varje affär. Handlade iofs bara från h&m but still, det är alltid roligt med rea, det för med sig ett väldigt glatt humör. Och hör och häpna, från h&m fick jag en snygg topp, två halsband och ett par örhängen för ynka 15 euro! Allt på rea.

Toppen för 5 euro och örhängena för 3 euro

Halsband 7 euro

Och sist men inte minst ett till halsband för 3 euro

Smyckena var 3 för 2, därav priset 15 euro

Vad har hänt annars då? Jag har jobbat varje dag i stekande hetta , regn och åska. Jag har till och med stått uppe på taket och sopat bort barr. Jag är inte alltid höjdrädd, bara i vissa situationer, och det var nog en sådan situation. Inte själva grejen att stå där uppe och sopa, men det att ta sig upp och ner för en skakande järn(eller vad det nu är)stege och att stå vid kanten och sopa, det var smått läskigt. Min "handledare" fick lite roligt åt min ansiktsuttryck när jag såg vart jag skulle och hur jag skulle ta mig dit. Tur att jag iallafall kan underhålla folk. 

Nu ska jag fortsätta tömma/städa mitt rum, det är ett evighetsprojekt. Har inga planer ännu för ikväll, men allt kan hända. Vi hörs och ses!

The Fault In Our Stars

Det regnar. Och åskar. Great. I do not like this weather, weather stop it! Jag tycker varken om regn eller åska, men speciellt inte åska, det är ju läskigt ju. Tack o lov hann jag jobba klart och och komma hem innan ovädret satte igång. För mig är denna dag definitivt en sitta inne i min ensamhet-dag, dessutom är resten av familjen vid powerpark idag så jag är ensam hemma. Jag gillar såna dagar, jag är omgiven av musik jag älskar, jag kan sjunga med utan att bli störd eller vara rädd för att någon ska höra, jag kan slappna av till max, bara sitta och inte göra något viktigt alls, bara göra det jag tycker just då.

Igår var det äntligen dags! Jag fick se filmen jag längtat efter att få se i flera mååånader, The Fault In Our Stars. Det var den "vackraste" filmen jag någonsin sett, jag älskar den, jag kan inte säga älskade för jag älskar den ännu. Skådespelarna var perfekt enligt min mening, allt var perfekt, minus några smådetaljer här och där, men det får man ju tåla. Den var väldigt rolig och känslosam, romantisk och så äkta. Nej, helt enkelt underbar. Ni måste se den, vare sig ni läst boken eller inte. Den är ett måste! Jag gråter extremt sällan till filmer, men till och med jag blev rörd och det rann några tårar nerför kinderna. Men trots det så var jag otroligt glad och lycklig när jag lämnade bion. Längtar så till jag får se den igen.

Jag fick boken (på engelska) till födelsedags/grattis till körkortet-present

I söndags var jag till Idas med vännerna på kalas (nej vi for inte alls dit för maten). Då hade jag på mig detta, en av mina favorit sommarklänningar. Prövade för första gången en guld/brons ögonsminkning, grattis till mig, även fast det inte direkt syns på bilderna, but still, i did it. Det blev lite fashiontema här nu tydligen, hoppas ni tillåter lite sånt emellanåt också. 

Innan jag avslutar dagens inlägg så vill jag tipsa er om en grej. Jag har gått och totalförälskat mig i Ed Sheerans nya album X. Och en av mina favoriter därifrån är ju obviously Sing, meeen jag antar att i princip alla har hört den så därför lägger jag en annan favorit istället.

Jag tycker absolut att ni ska kolla in hela albumet, varje låt är en winner!

Hoppsan...

Well hello there, har fått en hel del klagomål gällande mitt bloggande på sista tiden. Det var ju ett tag sen sist, och en hel del har hänt sen sist också.

1. Jag är nu 18
2. Klacken party kom lika fort som det gick, fick se KAJ och Medina, plus att jag såg en hel del av folket som var med på Polenresan vilket var väldigt trevligt
3. Tro det eller ej men jag har fått körkort

4. Jag fick ett korttidsjobb från kommunen vid sjukhuset i stan, som "utomhusarbetare" tillsammans med gårdskarlarna, som på pauserna sysselsätter sig med att försöka lära mig spela pidro, hittills går det väl sådär...
5. Var ut och åt med mina vänner till O'learys i fredags, dyrt men totally worth it! Sen körde vi runt överallt i brist på annat

6. Har utnyttjat min myndighet till max genom att besöka krogen/klubben/Melody/Mellen/whatever you wanna call it två helger i rad. Har haft det väldigt roligt båda gångerna, goda drinkar, bra musik och stämning, dans och väldigt trevligt sällskap. (Och nej jag har ingen krapula idag, jag mår bra)

1. Förra helgen 2. igår (komiskt hur identiskt mitt ansiktsuttryck och min posé är, haha)

7. Sola lite har jag också hunnit med
8. Jag har longboardat med vännerna i överesse på nylagd asfalt, ett ord, HALLELUJA! Den känslan är så underbar!

9. Umgåtts en hel del med vännerna

10. Jag har kört en hel del, det är väldigt roligt

11. Jag har varit körande ända till Forsby för att ta mitt första dopp med Jonna

12. Jag har solat vid Fäboda

13. Jag har till och med träffat några nya människor hittills i sommar

Det här var en lista på lite av de sakerna jag har hållit på med sen jag sist skrev något här. Får ju hoppas att jag håller mig motiverad för att fortsätta skriva lite till en tid framåt.

My last day as a 17 year old

Also known as my last day as a child (haha) ;) Imorgon blir jag myndig. Imorgon blir jag 18. What the F?

Idag har jag försökt/och försöker ännu få nån ordning på mitt rum, kollat Bones och jag ska ännu hinna ut på en länk. Igår åkte jag och mina vänner iväg till Kokkola med vår personliga taxi, Jonna, i hopp om att hitta något på sommarrean. Handlade för hela 12 euro, en topp och en kjol.
I söndags var jag och Jonna på loppis och där fyndade jag ett par nya skor.

Säg hej till mina Jeffrey Campbell skor (vilka både ser ut och verkar vara äkta, men 100% säker är jag icke, men fejk eller äkta I like them) Ni får blunda för smutsen, det här var den enda bilden jag hade på datorn och då jag hade inte tvättat dem ännu.

Hoppas även att ni hade en bra midsommar, min var ganska lugn och den spenderades med mina fina väninnor.

(Bild från midsommar)

Du har blivit....

GODKÄND!

Jajja, jag skrev teoriprovet igår och blev godkänd, och jag kan inte säga annat än att det känns alldeles super! Nu är det bara några få körlektioner och uppkörningen kvar och sen är jag klar (förutsatt att jag klarar uppkörningen då). Uppkörningen sker först första veckan i Juli, hela nästa vecka var bokad. Men det gör inget, jag hinner ju öva mera då.

Hade ju ett bra resultat också så jag är väldigt nöjd!

Mamma och Julia var till Helsingfors i onsdags för att kolla upp eventuella förändringar. Och visst har det blivit några förändringar, alla testen hon gjorde var bättre. Hennes resultat från belastningsEKG:t var mycket bättre. Förra gången cyklade hon så att hon så att hon kom upp till 50-60 och lite på 70 (fråga mig inte vad det betyder för jag vet nada) och man ska tydligen ha mellan 60-70 för att vara på en okej nivå, tror jag (fråga mamma). Och i onsdags hade hon kommit över 60, över 70 och till och med upp till 80. Läkarna hade tydligen varit helt ifrån sig över att alla värden var bättre. Så läget är alltså inte lika illa som det var för 2-3 veckor sedan. Så nu ska hon försöka hålla sig i gång så mycket som hon orkar för att stärka hjärtat och få upp konditionen.

Hon kommer inte sättas upp på transplantationslistan ännu, vilket i och för sig är bra, men, jag håller inte riktigt med läkarna där. Tänk om något akut händer och hon inte står på listan? Vad i hela friden ska dom ta sig till då? Dom har ju inte precis en hel frys full med hjärtan och andra organ klara att användas. Det funkar inte så. Men dom säer att hon nu "mår för bra" för att de ska få sätta upp henne på listan. Ja, men vi alla vet att hon förr eller senare kommer behöva ett nytt hjärta. Men de är ju specialister så jag får väl lita på dem, jag menar det finns ju inget jag kan påverka.

Jag önskar er alla en trevlig midsommar!

Soon...

Snart är det midsommar, min 18-årsdag, klackenparty och snart får jag även förhoppningsvis körkort. Allt detta (borde) hända inom de 3 närmaste veckorna. Igår hade jag min första landsvägs-körlektion, jag fick alltså köra i 80 och 100 för första gången. Jag kände mig väldigt nervös i början men sen märkte jag att det egentligen inte är så svårt. Och idag har jag varit tillsammans med 2 pojkar till halkbanan. Kände båda från förr så sällskapet var riktigt bra. Jag körde sist och innan jag började så var jag livrädd inför hur jag skulle reagera när bilen sladdar. Men det gick nog helt okejbra antar jag, det sladdade på de ställen där det skulle göra det för att vi skulle se hur stor skillnad 5 och 10 km/h gör. Och ett och annat lärde jag mig nog, jag lärde mig också att det spelar ingen roll om det är en man eller kvinna som sitter bakom ratten ;) det sladdar för alla, hur van och duktig chaufför man än är. Nästa körlektion blir på torsdag.

Igår var jag tillsammans med flickorna ut på sightseeing i typ hela Pedersöre och Jakobstad, + en sväng till Kronoby. Jonna fick nämligen körkort igår så då åkte vi ut på en tur. Vi måste ju testa henne såklart, haha, nej hon är nog en riktigt bra chaufför, och nu längtar jag ännu mera tills jag får börja köra omkring med min Chrysler.

Imorgon åker mamma och Julia till Helsingfors på en dagsundersökning (de kommer alltså hem samma kväll) läkarna ska kolla upp om något ändrats och så ska hon göra ett till belastningsEKG test. Får se vad dom kommer med den här gången, de tycks ju aldrig riktigt kunna bestämma sig för vad som ska göras. För nu ska det provas med nya mediciner och andra mediciner ska lämnas bort eller öka mängden eller minska mängden. För tillfället tar hon 29 tabetter per dag! 10 på morgonen, 9 på dagen och 10 på kvällen. Och vet ni vad som är det allra galnaste, hon tar dem på en gång, 9-10 tabletter i ett svep, som en shot haha. Jag fattar inte, jag har fullt upp med att få ner en tablett åt gången.
Nåja, jag återkommer kanske imorgon, baaj.

Time out

Hallå, det har blivit lite mindre blogginlägg nu på sistone, jag har inte så mycket att skriva om så. Men både igår och idag har jag varit på körlektioner (vi har dubbla körlektioner så vi kör i ca. 2 h) och jag måste säga att det faktiskt börjar gå riktigt bra, igår utbrast jag mittiallt "Men herregud jag kör ju på riktigt i trafiken med en bil!!!!". På måndag ska jag köra nästa gång och sen ska jag till halkbanan på tisdag, och vet ni vad, sen har jag bara tre (dubbla) körlektioner kvar, sen är jag klar och kan köra upp. Ehm, va? Jag skulle kunna köra upp på min födelsedag om jag så skulle vilja. Hur gick det här till, blev riktigt chockad när han sa hur lite jag har kvar. Och jag är nöjd för han sa att jag kör bra så där fick jag ju en liten egoboost haha.

Ikväll kör jag och familjen (pappa kör förstås) ner så långt vi orkar mot Åbo. För i helg ska vi nämligen bo på spahotellet Caribia i Åbo. Vi ska på en hjärtebarnsträff (= familjer från hela Finland som har ett barn med ett slags hjärtfel/hjärtsjukdom får ansöka om att komma på den här träffen) som hålls hela helgen där, vi blir några hundra. Man ansöker om ersättning från olika ställen, t.e. sjukhus, så vi fick turen att Jakobstads sjukhus betalar allt åt oss, mat, rummen, simning, program ja hela rubbet. Vi skulle ju aldrig ha råd med det annars. Det ska rent ut sagt bli så jäkla skönt att få komma bort och slappna av på hotell en hel helg, det är bra för oss alla, det är precis vad vi behöver just nu! Bättre timing existerar nog inte. Jag har också anmält mig för att ta hand om de svenskpratande barnen, vilket är typ 5 stycken och jag känner 4 av dem, under tiden som föräldrarna har program och möten. Jag är alltså den enda svenskpratande skötaren och alla andra skötare/ledare är finskspråkiga och vi ska ut på olika utflykter och ha en massa annat program. Hur jag ska kunna uttrycka mig ordentligt på finska om jag undrar något är ju en annan historia.
Nu ska jag fortsätta packa, sen ska vi äta mat och sen sticker vi. Hoppas alla ni andra också har en skön helg, baaj!

Awesome weekend

Hej hallå, ja som rubriken säger så hade jag en helt awesome weekend. I fredags åkte jag iväg till munsala till en villa men ett gäng vänner. Vi hade jätteroligt, grillade och festade hela natten. Jag somnade nån gång efter 6 och vaknade igen efter 3 timmars sömn. När jag kom hem senare på dagen så tog jag det bara lungt.

Kollade några serieavsnitt och sånt. Igår låg jag ute och solade en stund och sen på kvällen for jag och Julia till stan på bio. Hon ville så gärna se Maleficent och jag hade inget annat för mig så då for jag med. Och den var faktiskt riktigt bra, värd att se! Efter filmen gick vi till gågatan och köpte glass, sen vidare upp till torget och satt där i solen. Vi hade med andra ord en riktigt skön sommarkväll.

Dagens planer är att försöka få nån ordning på detta bombnedslag till rum jag bor i och träna, något annat vet jag inte idag. Jo förresten, en sak vet jag, idag är det 15 dagar till min 18-årsdag, det närmar sig ;)

Det går inte bra nu

Goda nyheter, familjen är hemma igen.

Dåliga nyheter, familjen är hemma igen för det blir ingen operation.

Okej nu ska jag förklara. I tisdags var Julia på belastningEKG och senare skulle de även ha henna att göra ett gångtest. Vi trodde ju alla att läkarna skulle ha sitt stora möte då efteråt men icke sa nicke, kl. 8 nästa morgon skulle det bli av. De blev tillsagda att komma till sjukhuset kl. 10 på onsdagmorgon för att få höra vad de kommit fram till, vilket de också gjorde. Men där blev de tillsagda att de måste vänta till 2, och när klockan var 2 så sa de att de måste vänta till halv 3. Och inte kom någon halv 3 heller utan först 10 före 3 kom en läkare och pratade med mamma och pappa. När klockan var runt 4 ringde pappa åt mig och berättade hur allt ligger till.

Läkarna och kirurgerna har beslutat att de med största sannolikhet inte kommer göra den där operation som de hela tiden talat om. De vågar inte göra den för att de är en stor risk, det kan bli bra men det kan också bli förvärrat och då måste de akuthitta ett nytt hjärta åt henne, och det är inte precis det enklaste. Redan att komma fram till hjärtat skulle vara svårt eftersom att hon blivit opererad på samma ställe så många gånger så det finns så mycket starka vävnader i vägen. Så nu blir det med största sannolikhet en ny transplantation. 14 år och hon kommer vara inne på sitt tredje hjärta. Hon sätts på väntelistan om 2 veckor och jag hoppas innerligt att de hittar ett nytt hjärta fort, för vi kan inte vänta länge. Förra gången stod vi på väntelistan i 2 ½ år, det har vi verkligen inte tid med nu, hennes hjärta kommer hinna ge upp långt före det. Problemet är bara det att hon pga alla operationer har fått en massa blod så har hon så lite av sitt eget blod kvar och nytt blod innehåller alltid något nytt man måste ta med i beräkningarna. Så att hitta ett hjärta som passar åt allt blod hon har i kroppen kommer inte vara lätt. Fördelen med den här gången är att de kan ta ett hjärta från en vuxen människa. Orsaken till att hon sätts på väntelistan först om 2 veckor är att läkarna och kirurgerna ska diskutera med folk utomlands för att höra vad de tycker är den bästa lösningen. Så om 2 veckor ska de tillbaka till Helsingfors för att kolla upp om läget har förvärrats eller om det hållits på samma nivå som tidigare. Och en orsak till varför allt det här har hänt är att det hjärtat hon har nu som hon fick för 7½ år sedan var tydligen inte helt fläckfritt. Och det har alltså tagit ut sin rätt nu.

Julia själv började gråta när hon fick höra vad som gäller men sen ändrade hon sig ganska snabbt och tyckte att det blir väl bra med ett nytt hjärta som fungerar. Sen sa hon att hon skiter i vad läkarna säger, för nu är det sommar och nu ska hon bara simma och ha roligt!Så Julia själv ser positivt på det här, vilket väl är det som räknas.

Jag själv är helt emotionally shut down så jag kan inte känna något alls. Jag vet varken ut eller in, jag svarar "jag vet inte" på det mesta folk frågar, för jag vet inte vad jag tycker, tror eller vill. Hjärnans försvarsmekanism antar jag. Jag går omkring i min egen bubbla och ser och hör allt som händer men det kan ju inte vara verklighet, för det känns inte verkligt. Men det är verkligt och det är det som är så konstigt. Men innerst inne mår jag väl egentligen inte bra. För ibland känns det helt enkelt bara bättre att svara jo jag mår väl nog bra än att börja förklara varför man mår dåligt, för det skulle ta en evighet. Några emotional breakdowns har jag hunnit ha så länge jag ännu var ensam hemma, och jag antar att de inte var de sista. Men det hjälper inte att gråta ändå, hon blir inte frisk av det, hon kommer aldrig bli varken frisk eller bra. Hon kan bara bli bättre eller sämre. Läget är inte bra för tillfället, man förstår det inte när man ser på henne, för hon är full av liv och pigg, men läget är inte alls bra. Just nu kan vi bara hoppas på att inget ändrar drastiskt under en kort tid, att de hittar ett hjärta som passar, att transplantationen blir lyckad och att hon kan börja i högstadiet som en normal tonåring.

Det blir mycket text i de här inläggen, men det här är ingen som man kan skriva på bara 5 rader, det kräver förklaringar hit och dit och jag vill skriva ordentligt och med känsla, och då blir det x antal rader längre.

1 vecka

Nu har jag varit ensam hemma i 1 vecka. Det börjar nog kännas lite ensamt. Tycker dom skulle kunna komma hem snart, men vem vet när det blir. Om jag ska vara ärlig så tror jag inte att de kommer slippa hem på några veckor ännu. Jag ringde och pratade med dem för nån timme sen och då sa mamma att de inte behövde fara till sjukhuset alls idag och att de funderade på att fara på en loppisrunda till Esbo. Imorgon ska Julia på belastningsEKG och sen ska ju läkarna och kirurgerna ha möte, så förhoppningsvis får vi veta vad som händer imorgon och jag kan börja planera min sommar, när jag ska åka ner dit osv. Ja, den här sommaren blev ju inte riktigt som jag hade tänkt mig. Visst den har ju just börjat och mycket kan hända men något jag vet eller känner på mig är att det blir en sommar i ensamhet och däremellan sjukhussittande. Den här sommaren kommer också att domineras av oro och frågetecken. Det är förbannat jobbigt att inte kunna påverka något, det finns inget vi kan göra. Hennes liv är literally i läkarnas händer.

Det finns så mycket som gömmer sig på insidan. På utsidan syns inget, hon är en glad, lycklig och pigg 14-åring. Men på insidan är allting ett enda kaos, som sakta men säkert tar över henne. Hon måste återigen åka rullstol eftersom att hon inte orkar gå.

(Bild från Saras blogg när de besökte Högholmen)

Vet ni vad som skrämmer mig mest. Hur likadant allting är från före transplantationen. Vi är i samma position som då ovetande och rädda. Jag är här hemma ensam och de är i Helsingfors, precis som då. Julia orkar inte gå själv, precis som då. De/vi måste bo vid Ronald Mcdonald husen, precis som då. Och jag märkte så starkt hur vi alla återgick till samma känslomässiga ställe inom oss förra veckan innan de åkte. Mamma sprang omkring överallt i huset, packade och var stressad, fräste åt allt och alla, pappa gjorde likadant. (Vilket är totalt förståeligt, jag menar jag skulle garanterat vara och göra likadant om det skulle vara mitt barn det handlade om). Och jag, jag återgick till samma position som var jag när jag var liten. Det vill säga, det lilla mittenbarnet som höll sig undan, som inte sa något, som ingen märkte, som inte existerade. Historien upprepar sig verkligen, jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag har förflyttats 7-10 år tillbaka i tiden. Det känns som att jag återupplever samma film, går i samma fotspår, känner och ser samma saker som då. Allt jag försökt undantränga i dessa år, allt min hjärnas försvarsmekanism försökt rädda mig från, allt det har rivits upp, allt har kommit tillbaka. Och det skrämmer mig. 

Men samtidigt så känner jag mig alldeles tom, och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vill inte gå i samma hemska fotspår, men jag måste, jag har inget val.

Oj, det här hade jag ju inte ens tänkt skriva om från första början, det bara kom. Bloggen är ett ställe var jag kan skriva av mig, saker som folk kanske inte vet att snurrar runt inuti mig. Saker som jag kanske inte berättar när jag pratar med någon. Jag vet inte ens om ni bryr er, men jag tror att jag också skriver det lite för mig själv. Min typ av terapi för att handskas med allt. Så vare sig ni gillar det eller inte så lär det nog komma mera sånt här. Mina tankar och känslor kommer fram, och jag funderar om och om igen om jag alls ska publicera inläggen, men jag gör det ändå. Varför vet jag inte riktigt, jag bara gör det. Alla hanterar svåra situationer på olika sätt och det här tycks vara mitt sätt.

Sommarlov

Jahapp, så kom den där dagen när vi fick sommarlov. Om man kollar ut så ser det inte riktigt ut så. Imorse steg jag upp kl. 8 för att locka håret. Vet ni hur extremt frustrerad man blir när man står i över 1½h och lockar håret och resultatet blir platt. Det var i princip bara topparna som lockade sig och några enstaka slingor här och där som inom några minuter var lika raka som resten. Jag.hatar.att.locka.mitt.förbannade.hår.
Hur som helst, såhär såg jag ut idag

Nu till något helt annat. Igår fick familjen nere i Helsingfors den goda nyheten att den fick en plats vid Ronald Mcdonald husen, så nu behöver de inte bo på hotell längre. Julia var väldigt nöjd över att slippa sjukhusmiljön. Läkarna hade annars inget nytt att komma med, så vi får nog inga nyheter förrän på tisdag.

Iallafall, Idag bestämde hela familjen att de skulle fara ut och göra något, så de for en sväng till Högholmen. Och jag har fått höra att det var en pigg och glad Julia de hade med sig. 

Idag var ju förresten min första av 2 nätter utan Selma och jag märkte definitivt en skillnad. Jag sov mycket oroligare inatt och jag vaknade flera gånger. Menmen, jag måste bara klara mig igenom en natt till och sen får jag dig tillbaka.

Kvällen kanske bjuder på en sväng till stan med vänner, annars har jag nog inte så mycket mer att komma med för ikväll. Ha det bra och ha en bra första sommarlovsdag alla ni som fått sommarlov idag :)

En god nyhet blandat med många oklarheter

Okej dags för en uppdatering, för er som läser Saras blogg, kommer inte detta vara något nytt men ni får ju läsa det än gång till.

I tisdags hade en del läkare och kirurger ett möte för att försöka komma fram till vad som ska göras. De tycks ännu inte vara helt säkra på vad som ska göras och när. Det vi vet är att hon ska åtminstone stanna i Helsingfors till tisdag nästa vecka men hon behöver inte stanna på sjukhuset så länge hon finns i närheten ifall något skulle hända. Det andra vi vet är att det troligtvis blir en hjärtoperation någon gång snart, vilket enligt läkarna tycks vara det bästa beslutet, men vi vet inte säkert ännu. Julia var ju på biopsi på tisdagmorgon och det visade att det inte är en avstötning (= Avstötning innebär att kroppen attackerar och försöker stöta bort det främmande organet och dess vävnad, kroppen försöker alltså stöta bort hjärtat) vilket alltså var den väldigt goda nyheten. För en avstötning skulle i allra värsta fall inneburit en ny hjärttransplantation. 

Igår kl. 13 var hon på magnetröntgen, som inte visade något annat avvikande förutom läckaget och runt kl. 15 var hon upp till hjärtstationen för att få en holter som alltså ska mäta ekg:t i två dygn. 
På tisdag ska hon på belastningsEKG (hon ska cykla på en motionscykel som hela tiden blir tyngre och tyngre och under tiden mäts hjärtrytmen, man ser alltså hur hjärtat reagerar på belasting).

Efter allt detta så ska läkarna och kirurgerna igen ha ett möte för att bestämma vad som ska göras och när. 

Idag har Julia sovit ordentligt så hon är pigg och glad, vår kusin och hennes barn är för tillfället där och hälsar på. 

Lånade denna bild från Saras blogg

(För er som vill veta vad som pågår i Helsingfors kan då och då hålla utkik både på min blogg och Saras, vi försöker hålla er uppdaterade så fort vi vet något. Och Sara är dessutom där just nu så hon kan uppdatera lite oftare)

Åh vad jag skulle kunna göra för att vara där just nu.Hatar att sitta här hemma ensam och inte veta vad som pågår. Hatar också det faktum att jag kommer vara ensam hemma ännu i flera dygn. Vi har ett relativt stort hus och jag blir paranoid om jag inte har något ljud runt mig hela tiden, som t.ex. musik eller tv'n. Tack o lov att jag har Selma med mig, hon håller mig lugn på nätterna. 
Igår kom mina bästa vänner hit och förgyllde min kväll, de såg dessutom till att jag fick mat i mig haha, vi hade tortilla-kväll. Det var väldigt skönt att koppla bort allt för några timmar och bara leva som vanligt utan bekymmer. Jag menar, jag skulle ju bli galen om jag aldrig skulle tänka på något annat. Oj shit vad detta blev långt, jag återkommer när jag vet något nytt. Dessvärre tror jag att det kan ta nån dag innan jag vet något nytt. Men till dess, hoppas ni har det bra.

Historien upprepar sig

Ja så känns det nog nu. Det där som vi alla visste att förr eller senare skulle hända men som vi tryckte undan och försökte ignorera har nu tagit ut sin rätt. Eller ja vi visste ju inte hur det skulle gå till, bara att något någon gång troligtvis skulle börja bråka. Vad är det hon pratar om kanske nån av er tänker nu, jo jag ska berätta för er vad det är som händer.

Förra veckans måndag (19.5) var pappa och Julia ner till Hesa på en helt vanlig rutinkontroll, som görs med 2 månaders mellanrum. På den förra kontrollen hade allt varit i princip okej, inget farligt. Men på 2 månader kan tydligen mycket hända, och fort. Läkarna hittade ett massivt läckage mellan hjärtklaffarna i höger hjärtkammare. Läkarna visste/vet inte varför detta har hänt eller vad det beror på. Hennes lungkapacitet har gått tillbaka till att vara lika låg som innan hjärttransplantationen. Det räcker med att gå upp för trapporna så står hon och flåsar som en 80-årig gammal gubbe. Det är väldigt att jobbigt att höra på, hon måste ofta säga att vi ska stanna och vänta en stund för hon måste andas, det tar stopp säger hon, jag får ingen luft. Det känns som att jag har åkt tillbaka nästan 10 år i tiden. Jag återupplever samma känslor som jag hade då. De känslor som jag stängt undan och ignorerat, de känslor som jag hoppats att inte behöva återuppleva.

Inatt ska de köra ner till Helsingfors och genast imorgon på morgonen ska hon undersökas, för att ta reda på om det är fel på klaffarna, hjärtat eller om det är en avstötning. Jag stannar ensam hemma med Selma, och ingen vet om det bara blir i några dagar, veckor eller månader. Det känns otroligt jobbigt att inte åka med, men jag har fortfarande prov och skoldagar kvar, jag kan inte åka.
Vi lever i samma ovisshet som vi gjorde för 10 år sedan, och det är ovissheten som är det värsta. Att inte veta vad som händer eller vad som kommer att hända.
Min fina 14-åriga lillasyster som inte tycks få leva ett någorlunda normalt liv. Men du har kämpat dig igenom så mycket, du kommer nog kunna kämpa dig igenom det här också. Du är stark och du har oss alltid vid din sida, kom snart hem till mig igen <3

To overcome yourself is the best feeling

Hej mina vänner, njuter ni lika mycket som mig av sommarvärmen? Antagligen, men tyvärr hade vi ju ett väldigt stort och brutalt åskväder igår, det höll ju på i över 2 timmar!!! Och dagens väder har åkt bergodalbana, blåsigt värre en minut och sen nästa minut typ stekande sol. Men sånt får man väl tåla. Det bästa sommarvädret hittills hade vi väl nog ändå i söndags, alltså omg, underbart. Jag låg där ute och solade och sen senare på kvällen for jag ut på en länk. Och det är där dagens rubrik kommer in. Jag har varit ute och gå ganska ofta för att få upp en liten grundkondition för att orka springa längre. I söndags tänkte jag att jag skulle pröva mig på att springa en bit och se hur långt jag skulle orka. Det blev ganska mycket längre än vad jag till först tänkte springa, men det gick så bra så jag bara fortsatte. Det hela slutade med att jag sprang hela rundan som jag normalt brukar gå, minus ca. 150 meter. Jag sprang (i sakta fart förstås men jag sprang/joggade) sammanlagt ca. 4,3 km, i sträck! Alltså utan paus, måste nog säga att jag är jäkligt stolt med tanke på att det var första gången på månader. Alla kanske inte tycker att wow vad långt, men det tycker sannerligen jag. Så ja, det kändes bra.

Denna kväll kommer bestå av psykologiläsning inför prov imorgon. Det första av 4. So I better get started, byyee!

Några låtar som brukar få mig att orka fortsätta lite till

Run bitch, run!

Fint väder vi har idag! Det firar jag med att fara ut på en länk. (Måste bara vänta på att min telefjonk ska bli färdigladdad först). Idag är det exakt en vecka tills jag kommer stå (och vara nervös som attan!!!) på stadion i Helsingfors och vänta på att få att få springa masstafetten. Jag talar förstås om Stafettkarnevalen. Dessutom så kan det tråkigt nog hända att det blir för sista gången. Så jag ska njuta av varenda sekund där!
Nåja nu ska jag springa iväg, vi hörs senare, ciao!

Well, kinda...

Dagarna rullar på

Och jag fortsätter skjuta upp allt som är viktigt...
Men jo hej, jag lever, tänkte bara meddela det. Snaaart snaart är det helg igen, och vet ni vad, de har lovat sommarväder till helgen. Det första positiva jag hört på en stund (förutom ishockeymatchen igår, Finland krossade Tyskland med 4-0, wohoo!!!). Kommer vara ensam hemma ihelg så jag kommer nog spendera en hel del tid med mina 3 idiotas. Har nog inget mer att komma med ikväll, baaj...

När man vill lyxa till en vanlig sketen måndag

Då kan man göra som mig och fixa ihop något gott.

American pancakes

Jestas amalia vad gott det blev!!! Och så himla enkelt att laga, särskilt länge tog det inte heller vilket är ett stort plus. Supergott tillsammans med lönnsirap och frusna blåbär. Recept finns överallt på internet om någon är intresserad, det är bara att välja ut det man själv vill prova. Jag kan iaf säga att det var definitivt inte sista gången jag lagade dem.

Skoldagen gick hyfsat snabbt. Det enda minuset var att vi tränade till stafettkarnevalen, ute, i regnet. Ni kanske redan märkt att jag inte är ett så stort fan av regn, jag hamnade dessutom i världens regnväder i lördags när jag var ute och sprang, det började ösregna när jag ännu hade typ 4 km hem. Såg extremt vacker och attraktiv ut när jag kom hem, och jag som undrat varför jag inte har någon pojkvän...

Jaa, resten av kvällen består av läxor och lite träning. Hoppas ni haft en bra start på veckan, ha det bra!

Att köra i regnväder är alltid lika kul

Happy friday everyone! Nån annan än jag som satt uppe och kollade Eurovision semifinalen igår? Av de låtar jag hörde där är Finland och Grekland helt klart mina favoriter! De som deltog i första semifinalen har jag inte hört ännu, men dem får jag ju höra/se imorgon. 

Sitter för tillfället uppe i mitt rum framför datorn med håret uppsatt och "mys"kläder (aka joggingbyxor och en vad jag skulle kalla för lillablus men som andra "normala" människor kallar för kortärmad tröja/blus whatever, och glasögon) jag är alltså fullt redo för en sittainneframfördatornkväll, skönt! Skoldagen blev kort, slutade redan 12.20, så då hoppade jag på moppen och körde hem, i regnvädret. Det var väldigt trevligt. 

Mitt fina fynd från Polen (New Yorker) "Rest In Peace Diet"

Ikväll tänker jag bara ta det lungt, kolla film, snapchatta fula bilder åt mina vänner haha, kolla på youtube videor och sjunga med i musiken jag lyssnar på. Hoppas ni har en skön och trevlig fredagskväll!

Every step I take, Every move I make, Every single way, that I move today, It just hurts so bad!

Ouch, det blev en hel del träning igår, och idag känns det minsann! Först hade vi tabata utomhus - styrketräning på gymnastiklektionen. Det bar helt klart något av det tyngsta jag gjort nu på en tid. Då gillade jag det inte så värst mycket, men nu i efterhand (trots att allt gör ont) så var det nig ganska bra/roligt iaf. Fast nästa gång skulle jag vilja vara helt frisk, fick en hel del mega hostattacker där mitt i all träning. Sen på kvällen tränade jag också själv hemma, så för att förklara det kort så är jag in deep pain idag! Trevligt att veta att det kommer vara ännu värre imorgon, awesome!

Skoldagen var väl helt okej, psykologi, tyska, håltimme, matte och håltimme. För tillfället har ettorna sina tyska utbytesstudenter här och vi hade med oss 3 flickor på tyskalektionen. Vi satt i grupper och diskuterade om olika saker och det var så roligt när jag märkte att jag förstod vad hon sa och jag kunde t.o.m. svara och fråga henne några saker. På den sista håltimmen gjorde jag en engelska hörförståelse. Det känns så frustrerande när jag fattar allt dom säger och jag förstår frågorna men sen kan det finnas två alternativ som  passar in på texten och jag hinner inte ordentligt tänka ut vilket som är rätt, för nästa uppgift börjar och jag måste hinna läsa nästa fråga. I-landsproblem...

Nu ska jag laga läxor, baaaj!

"Crazy something normal"

Hello, för er som inte visste så är det måndag och kväll at the moment, vilket innebär att jag just nu sitter med läxorna i famnen men hittar ingen motivation för att göra dem. Eller ja, jag fokuserar i några minuter och sen flyger tankarna bort till något mer intressant, som t.ex. musik och weheartit. Har egentligen väldigt mycket att göra men som vanligt så skjuter jag upp det och inbillar mig att jag kommer göra det lite senare, not gonna happen, sorry buddy! Idag har jag varit skolan, vilket för övrigt kändes som en eeevighet, sen kollade jag det nyaste avsnittet av GOT, och ja, efter det gjorde jag några andra egentligen onödiga saker. Men jag har några saker att se fram emot för att orka med denna vecka:

1. Eurovision Song Contest final på lördag (nån annan än jag som diggar vårt bidrag?)

2. Idag är det exakt 50 dagar till min 18-årsdag

3. ISHOCKEY VM BÖRJAR SNART!!!

Idag fick bli en glasögondag, trivs egentligen inte alls med glasögon in public längre, jag föredrar linser

En av låtarna som för tillfället går på repeat

Snö?

Alltså, Finlands klimat har återigen bevisat att det helt enkelt gör som det vill. Snö den 4 maj, Finlands climate be like: I can't be tamed! Hur och varför? Det har snöat nästan hela dagen, men nu tycks allt ha smält bort, tack o lov!!! Just nu saknar jag verkligen Polens varma väder.

Gårdagen blev väldigt lyckad, roligt hade vi. Började denna dag i ett smått vingligt tillstånd men det tog inte länge förrän det gick om och resten av dagen har jag inte haft några problem alls. Har just dammsugit huset och nu ska jag laga läxor. Hoppas ni haft en bra helg, min har varit toppen, skönt med en långhelg. Nu är det bara att samla krafterna och orka med det sista, för vet ni vad, det är bara 4 veckor kvar! Om 4 veckor får vi sommarlov, låter inte alltför dåligt.

Ungefär så här känner jag mig just nu

Får ju hoppas att snön håller sig borta från och med nu, annars blir det ju mindre trevligt med juni