Seven years

(Trodde att jag skulle hinna med det här inlägget igår, men så flög tiden iväg. Men vi tar det idag istället.) Igår var det 7 års "kalas" hemma hos oss. Igår var det 7 år sen Julias nya hjärta slog sina första slag i hennes kropp. Tack o lov att läkarna har lärt sig så pass mycket så att det här är möjligt. Skulle Julia inte ha gått igenom den där hjärttransplantationen för 7 år sedan så är risken ganska stor att hon inte skulle finnas här idag. Att byta ut ett hjärta är ju inte precis som att byta däck på bilen.

Det finns så mycket som kan gå fel, ett litet felsteg och personen som ligger på bordet kommer aldrig att öppna ögonen igen. Men vi hade tur, hon hade tur. Läkarna är kunniga och de lever sina liv för att rädda andra. Och det ska vi vara otroligt tacksamma för! För utan läkare skulle jag inte ha någon lillasyster idag. Jag har sagt det här många gånger förr, och jag lär ännu säga det tusen gånger så länge jag lever, tack till familjen som skänkte sitt barns hjärta för att rädda livet på ett annat barn. Vi vet inte vem ni är, men vi är er evigt tacksamma!  <3 

Från och med den dagen för 7 år sedan gjorde jag ett löfte till mig själv. När jag dör, vill jag att allt som går att donera från min kropp ska doneras för att förhoppningsvis rädda livet på någon annan människa.

 "En enda organdonator kan rädda upp till åtta andra patienter genom att ge ett nytt hjärta, en lunga, njurar, lever, bukspottkörtel eller ett komplett tarmsystem. Även händer och ett helt ansikte kan hamna på en ny kropp." 

8 personer, det är ganska mycket det. Så för mig är det en självklarhet. Jag menar, jag är ju ändå död, varför ligga och ruttna bort i en kista, när jag har organ som skulle fungera helt bra till donation, jag kan ju istället rädda livet på någon annan? Organdonationer räddar verkligen liv, varför inte rädda någons liv du också.

Den första bilden (den största) är bara 6 dagar efter den största operation hon någonsin gått igenom. De andra bilderna är lite senare.

Min fina fina syster <3

Nu ska jag avsluta det här inlägget. Det tog en lång tid att fixa ihop, och jag måste erkänna att det faktiskt fanns stunder när jag satt med tårar i ögonen. Gratulerar till er som läst allting. Ha en bra fortsättning på kvällen, och se till att de du älskar vet om det, för man vet aldrig när de kan tas ifrån en.