Ett steg åt rätt riktning

Nu ikväll skickades Julia in till operationssalen, planen var att stänga bröstkorgen och putsa upp såret för att minska på infektionsrisken. De visste inte om bröstkorgen skulle gå att stänga ännu pga att det verkat vara lite trångt. Men de bestämde sig iallafall för att testa och vare sig det skulle gå eller inte så skulle de ju ändå få putsat upp såret och (ursäkta det råa) insidan. Vid 21.30 fick vi beskedet att allt gått enligt planen. Bröstkorgen fick de fast och allt hade gått tekniskt sett bra. Hennes värden hölls också stabila.

Det var otroligt skönt att få se henne utan järnen som höll upp bröstkorgen. Där var nu bara skyddslappar över ärret. Hon hölls också stabil under tiden vi var där. Det dippade lite där mot slutet men det var för att de lag igång dialysen och de mixtrade med medicinerna för att hitta rätt mängder. Men det är nu ett kritiskt dygn som väntar. Hjärtat måste nu anpassa sig till en stängd bröstkorg och ett trängre utrymme. Men hon har klarat allt hittills så nog ska hon klara det här också! Sen kan hon så småningom få börja vakna.

För övrigt så stängde de av pacemakern idag. Den har tidigare varit på hela tiden för att stabilisera pulsen och hjärtrytmen. Men idag stängde de av den så nu pumpar hennes hjärta på alldeles själv. Bra har allt gått hittills. Pacemakern är naturligtvis ännu kvar och den kickar igång så fort hjärtat slår för långsamt eller några rubbningar uppstår. Men annars är det hennes eget hjärta som slår helt utan hjälp.

Hon är starkare än någon annan människa på detta jordklot!