Bergodalbana

På helgerna är det längre besökstid, så därför kommer uppdatering först nu. Vi skiftar lite med vem som sitter hos henne så att man slipper på en liten matpaus osv. Julias värden var stabila och på bra nivåer, högra hjärtkammarens värden hade sjunkit, ett bra tecken, och pulsen hölls jämn. Mamma och jag satt där ett par timmar på eftermiddagen när pappa gick tillbaka till RMD husen för att laga mat. Under den tiden hann hennes värden åka upp ganska högt, puls och allt minst 3 gånger. Man blev ganska nervös när maskinerna mittiallt började tjuta och ha sig och värdena sköt i höjden. Men sen kollade man på sköterskorna som inte blev stressade alls över detta och de gick omkring helt som vanligt och då insåg man ju att jaha okej, det är tydligen inte något livshotande pågång.

Första gången var det kaliumbrist, vilket de ganska snabbt fick åtgärdat. Andra gången började medicinerna för att hålla henne nedsövd avta och hon alltså började komma upp till en lite mer medveten nivå. Då gav de mer medicin åt henne för att "sänka ner" henne igen. Det är inte bra att hon vaknar för tidigt, kroppen kan börja känna en stor stress när hon inte kan röra på sig osv. Så hon hålls fortsättningsvis djupt nedsövd. Den tredje gången gav de värkmedicin åt henne. Så hon är nog nu så vitt jag vet stabil, och allt är nog "bra".

Det börjar märkas på oss andra nu. Stressen, traumat och tröttheten börjar ta ut sin rätt. Det blir svårt att hållas på god fot med varandra när toleransnivån i princip ligger på minus. Men vi försöker.
Här får ni en första bild på henne, den är tagen idag, 4 dagar efter transplantationen.