So long teho

Japp ni läste rätt. Vid tre-tiden idag blev Julia flyttad från intensiven till tranplantationsavdelningen (avdelning 3). Hon har ett två-personersrum men har lyxen att få vara där själv. Nu kommer hon förhoppningsvis få sova lite längre på nätterna när det inte är sköterskorna överallt som pratar, pipande maskiner och skirkande beibisar. Nu är det heller inte längre några bestämda besökstider utan mamma och pappa får komma och gå som de vill, i princip. 

Alla värden är bra, myoglobinet på 376! Imorse mådde hon lite illa men det fixades med mediciner. Resten av dagen har varit bra och hon är väldigt beslutsam om att hon ska träna upp rörligheten och musklerna så att hon så snabbt som möjligt slipper bort från sängen. Hon har redan tidigare fått öppna några paket, bl.a. ett paket från hennes klass, något som hon blev väldigt glad över! Resten valde hon att spara till senare. 

        

Imorgon börjar verkligheten igen, tillbaka till jobbet. Men det känns bra, tillbaka till det vanliga. Det känns som jag tidigare också sagt sååå mycket lättare att vara hemma nu när det inte är jobbigt och kritiskt. Klart det är jobbigt men det är ju det på ett lite annat sätt nu. Huvudsaken just nu är att det går framåt. Hon är ganska otrolig den där systern min.