Ett steg framåt, två steg bak.

Är det förmycket begärt att önska att vägen någonsin skulle hållas rak och framåt? Men nej, jämnt ska det förstås komma bakslag och komplikationer. Visst, det är saker vi kan leva med men kan inte det barnet någonsin få ha det bra utan problem kommande på rad. 

Hennes värden har fortsättningsvis idag åkt lite upp och ner och hit och dit. En av hennes läkare var och pratade med mamma. Han sa att hjärtat pumpar på riktigt bra och de är väldigt nöjda med det. Men, myelinvärdet (utsöndras ur musklerna) är skyhögt och njurarna har börjat ta stryk och de funkar inte alls som de ska. Det var typ den informationen vi fick till först. Han sa att det inte är någon katastrof och att nog ska vi tro att hon klarar sig igenom dethär. Men alltså, man hinner ju tänka miljoner alternativa saker innan man vet något mer. 

Lite senare på dagen kom en annan läkare och sa att det som kan hända pga det här är att njurarna förstörs, men det finns alltid dialys och om inget annat njurtransplantation. Mamma sa att folk nog har blivit både hjärt- och njurtransplanterade förr och att njurarna tar stryk är tydligen en "vanlig" grej. Så det är nog något vi kan leva med. Jag menar vi väljer ju alltid icke fungerande njurar framför ett ickefungerande hjärta. Och så länge något i hjärnan inte tar stryk så är dialys för njurarna en pyttesak. Det här är ju alltså ännu inget vi vet med säkerhet om det kommer att hända men risken finns. 

Sådär annars så har de nu, både igår och idag, minskat yttepytte lite på avståndet som hennes bröstkorg är öppen. Så sakta men säkert närmar vi oss "målet". Igår när vi satt med henne vid sjukhuset så började mamma av nyfikenhet och sådär i brist på annat att räkna hur många slangar Julia har i sig. Resultatet blev följande, 14 slangar med mediciner, en slang med trombocyter, en slang med näring och dialys. Fast med slangar från bokstavligt talat topp till tå.

Jag ursäktar den sena uppdateringen denna dag men vi fick information ganska sent och jag har inte helt haft tid och möjlighet, så därför blev det som det blev.

Vill också påpeka att vi fortfarande balanserar på en smal planka, men så länge hon hålls något så när stabil och på den plankan så är det så att säga okej.