Återförenad med familjen

Nu är jag här igen i Helsingfors, och det känns lite som att jag inte ens varit borta. Alla värden är fortsättningsvis bra men hon mår jättejättedåligt. Fruktansvärda abstinensbesvär och hon lider av det. De tog bort intuberingstuben från henne idag och ersatte den med en andningsmask. Men i och med att hon haft den stora tuben så är stämbanden inte riktigt är i skick ännu, så hon får bara ur sig de första bokstäverna av ett ord i en svag viskning. Och masken som hela tiden blåser in luft i halsen på henne gör henne torr, men då kan dom inte ge vatten åt henne ofta eftersom hon bara får ha en viss mängd vätska i sig och när hon får mediciner och näring genom slangar så tas den kvoten upp ganska snabbt. Så hon är inte på bra humör, vilket är fullt förståeligt. 

Från en sak till en annan, det håller på att gå åt pipan för mig. Imorse vaknade jag med sjuk hals. Fan. Nu om någonsin får jag inte bli sjuk. Jag fick stå över besökstiden nu ikväll och hoppas över den första tidne imorgon på morgonen. Blir jag sämre imorgon så kan jag inte gå till sjukhuset alls. Då får jag inte överhuvudtaget träffa henne. Ni kan ju tänka er hur glad jag blev när jag satt bredvid en förkyld och snorande kille hela vägen från Bennäs till Helsingfors, hej ännu mer baciller än de jag redan hade! Så nu ikväll har jag proppat i mig en massa mediciner i hopp om att det ska gå om. 

Jag skriver mer imorgon, det blev så sent nu och jag är trött så det får bli lite bättre imorgon istället. Huvudsaken är ju ändå att jag får in det viktigaste, hur Julia mår och hur värdena ligger till.