tisdag 29 december 2015

En väldigt bra dag

Julias bästa dag hittills. Hon har nu sin nässlang och det fungerar bra, saturationen hoppar mellan 95-100% vilket är superbra och som hon haft även tidigare med intuberingen. Hon har varit mycket nöjdare idag. Hon har kunnat börja prata men allt är i en viskning eftersom stämbanden inte är helt återställda. Så ibland uppstår det en del frustrationer när mamma och pappa inte förstår vad hon försöker få sagt.

Idag har hon mest sovit och tittat på film och så har hon fått öppna några presenter. När läkaren var inne hos henne så var hon så nöjd med allt att hon lovade att Julia skulle få glass och saft nu på kvällen. Sagt och gjort, saft och glass fick förgylla Julias kväll. En mycket nöjd Julia. 

Hennes värden är fortsättningsvis bra och det där med dialysmaskinen, jag hade förstått lite fel. Den var inte avstångd utan den gick bara långsammare. Men hör och häpna, myoglobinet fortsatte ändå att sjunka! Jag ska ta och förklara för er hur hennes myoglobinvärden har varit. Det ska vara under 50, när dom upptäckte att hennes värde var för högt så var det över 30 000. Ja ni läste rätt. Det guppade upp och ner, det kunde vara mellan 24 000 på morgonen upp till 36 000 på kvällen. Sådär höll det på i flera dagar. När det var som värst så var det upp till 56 000! Men sen ändrade de lite på medicinerna och det började sjunka. Sakta men säkert. Och imorse var det nere på det lägsta hittills, 1734.
Mina vänner, det går framåt!

3 kommentarer:

  1. Så glad att få läsa detta denna morgon , TACKAR!
    Framåt <3

    SvaraRadera
  2. Tack till himmelens Gud för att Han är med varje dag och varje stund Tack för att Julia nu går framåt och mår bättre.Krafter för varje dag önskar jag er alla./Solveig

    SvaraRadera
  3. Tack Moa för allt du skrivit! Precis som för 15,5 år sedan, efter att jag hade fött min son och inte började höra nått av Malin om hennes förlossning (Vi hade nämligen beräknade tider väldigt nära varandra). Så började jag lite fundera över att Malin inte hade skickat något julkort i år. Kunde nått ha hänt? För 15,5 år sen vågade jag inte ringa å fråga, rädd för det värsta. Malin tog kontakt å det var inte goda nyheter direkt. Men Julia levde! Sent igår kväll läste jag Malins meddelande som bekräftade min misstanke. Å nu på morgonen har jag tack vare din blogg kunnat följa med vad som hänt. Tack Moa! Det är säkert inte lätt som syskon att följa med från sidan, lika lite som en förälder. Det kändes som en rysare att läsa vad du skrev. Men det låter som att rysaren håller på att få ett bra slut. Hälsa åt Malin o Stefan och ni syskon ska sköta om er.
    Carola Hästbacka

    SvaraRadera