Blandade känslor

Med blandade känslor är jag nu hemma. Det känns som att jag borde vara på två ställen samtidigt, hemma och nere i Helsingfors med resten av familjen. Men tyvärr så går ju inte det. Jag var i jobb idag och det var väldigt roligt att få träffa alla igen, jag märkte dock att jag kände mig konstant väldigt nervös. Jag kunde inte sitta stilla om jag inte fått någon rapport från Hesa på en stund. I och för sig så var jag ju nog hela tiden nervös där också, men nu är jag ju ännu mera eftersom jag trots allt är 500km bort. Det börjar bli väldigt tröttsamt att ständigt gå omkring och vara nervös.

Nu över till något annat, Julia. Igårkväll märkte läkarna att hon hade lite vätska i ena (eller båda, är inte helt säker) lungan/lungorna, så kirurgen kom dit och lag in ett nytt drän åt henne (= slang från lungan som tömmer lungan på vätska som inte ska vara där). Hon började andas mycket bättre. Vad annat, jo dialysmaskinerna har gått sönder...

De försöker hitta någon ny åt henne och/eller få fixat dom gamla, jag vet inte riktigt. Det känns ju inte direkt som det bästa tillfället för en söndrig dialysmaskin. Hennes njurvärden har åkt upp pch ner och ingen fattar något. Igår var det vääldigt högt, men imorse hade det sjunkit en aning igen, fortfarande alldeles för högt men lägre än igårkväll. Hennes levervärden har nu också tydligen höjts en aning, kan ha att göra med att njurvärdena har stigit, men ingen vet något om det heller.

Natten var lugn och bra och hennes blodtryck hölls upp och stabilt unde hela natten. Sköterskorna berättade att hon hade öppnat ögonen inatt, och imorse när mamma och resten var där så hade hon tydligen rört lite på huvudet. Skata men säkert är hon påväg upp till ytan. Dagen har hittills varit relativt lugn och stabil också. Inga större katastrofer. Dom hade inte så mycket att berätta om henne idag, vilket egentligen är en bra sak eftersom då har det inte hänt en massa grejer som inte borde hända utan hon har hållits stabil. Hoppas bara att hon får vakna påriktigt snart.