En minut i taget

Det första dygnet är nu avklarat. Vi får titta till henne vid 4 tillfällen om dagen. Mellan 8-9, 13.30-15, 16-19 och 21-22. Sedan på avdelningarna får man ju komma och gå i princip hur man vill men på intensiven har de skilda besökstider.

Julias värden ändrar lite smått då och då men de hålls ändå relativt stabila. Hjärtats högerkammare är lite svagare än det skulle behöva vara så det är en lite nervös punkt just nu. Men så länge sköterskorna är nöjda med hennes värden, vilket de är, så känns det lite bättre.

Jag kan inte direkt avgöra om hon är okej, bra eller dålig, men hon är iallafall någotsånär stabil, och det är vi glada över. Bara hon tar sig igenom det här dygnet så har hon kommit över de första mest kritiska 48h. Då kanske de snart kan börja stänga igen bröstkorgen och så småningom börja väcka henne. Hon är nu lika djupt nedsövd som man är under en operation, så hon vet inte av denna värld. Det ska bli intressant att höra vad hon har drömt om när hon sen vaknar.

Ja jag säger när, men ni ska veta att allt och vad som helst kan ännu hända. Det finns ingen säkerhet. Men vi tar oss igenom dagarna minut för minut. En minut fram betyder en minut närmare den säkerheten.