Jaa, det har varit en lång och jobbig dag. Jag har varit "hemma" hela dagen ända nu till den sista besökstiden. Hon var vaken och hade det jättejobbigt. Skakade och såg oerhört ledsen och rädd ut. Vi försökte lugna henne och det hjälpte i några sekunder, men sen började det pånytt. Precis som alla de andra dagarna.
Det blir lite samma saker skrivet nu men det händer inte så mycket. Myoglobinet har iallafall gått ner en hel del och är nu på de bästa siffrorna hittills.
När vi var hos henne nu på kvällen så försökte hon prata trots att hon har den dör tuben i halsen. Det är väldigt jobbigt att se på när hon försöker och försöker men hon kan inte få fram det hon vill ha sagt. Hon har ont i halsen av den men ändå försöker hon prata. För att komma fram till vad hon vill och behöver så frpgar vi frågor och hon skakar på huvudet eller nickar. Hon började må jätteilla och de försökte fixa det med mediciner men det var jättejobbigt att se på för hon led verkligen av det och det tog en stund innan medicinen kickade in. Sen kunde hon tillsist somna när hon fick ett värmetäcke på sig. Hoppas nu bara att hon får sova lugnt hela natten.
Ni finns i mina tankar <3 <3
SvaraRaderaKram till lilla Julia Styrkekramar till er allihopa Hoppas att det snart blir bättre Varma tankar / Solveig
SvaraRadera