En liten seger i taget

Intuberingen är nu borta. Hon andades bra under hela natten och saturationen hölls på 100% trots att andningsmaskinen var på nivå 5. Hon har nu en slang i näsan som puffar in luft samtidigt som hon andas själv, hon tycker den är okej, mycket bättre än masken hon hade på förra gången. Även med den är saturationen än så länge 100%. Så bara stämbanden återhämtar sig så kan hon börja prata snart, och kanske till och med äta nåt smått!

De har fått sänka på adrenalinet och några andra mediciner och så funderar de även på att ta paus med dialysmaskinen ett par timmar idag. De vill kolla hur njurarna börjar funka. Om hennes värden inte höjs utan fortsätter sjunka, myoglobinet, så kommer de antagligen sluta med dialysen, om jag har förstått rätt. Nästa besökstid är vid 13.30 så då slipper mamma och pappa in dit och titta till henne. Jag måste fortsättningsvis stanna här i huset, och kommer inte få se henne idag heller. Jag har börjat tvivla på att jag ens kommer få se henne imorgon innan jag åker, för jag har inte blivit bättre utan blir bara mer förkyld. Är det inte typiskt. Hursomhelst, mer uppdatering kommer ikväll.