fredag 25 mars 2016

Hon har fått flytta hemhem

(Jag höll inte mitt löfte, ursäkta mig) Igår fick hon flytta hemhem. I onsdags när de kom hem från Helsingfors så sov de vid sjukhuset och igår på dagen fixades alla grejer och förberedelser och sen fick de flytta hem. Så otroligt skönt att inte ha dendär stressen med vad man ska hinna med innan hon måste tillbaka till sjukhuset. Nu får hon vara hemma hela tiden, hon ska bara dit för sin fysio- och ergoterapi.

Har tyvärr inte direkt några nyheter från vistelsen i Helsingfors. Berättade nog egentligen allt jag vet i det förra inlägget. Sådär iallafall vid första anblicken så såg allt bra ut. De var nöjda med henne och hennes framsteg.

Inatt kom Sara och Kim, och Nelson förstås (deras hund). Så nu är vi alla samlade här hemma för att fira påsk tillsammans. Det var ett tag sen om vi säger så. Idag har vi bara tagit det lungt. Umgåtts och varit till stan och handlat. På vägen hem hämtade vi McDonald's, Julia fick lov av sin läkare att börja äta det igen. Något hon väntat på i snart 4 månader. 

(Ifall detta inte var så värst långt eller ens sammanhängande så beror det på att jag samtidigt som jag suttit och skrivit kollat på när Kim försökt spela ett balansspel på wii fit. Eller låt mig omformulera mig, se Kim förlora mot Julia på wii)

4 kommentarer:

  1. OJ vad skönt att höra Nu blir livet lite normalare och som du skrev inte behöva passa sjukhustider.Det är oerhört tröttsamt i längden Det har jag stor erfarenhet av Minns det så väl trots att det är över 40 år sedan.Hoppas ni alla får må riktigt bra Gläds med er GLAD PÅSK /Solveig

    SvaraRadera
  2. Har följt med er här sedan operationen och det är så skönt att läsa detta inlägg. Vilken kämpe-lilla syster du har! Och hela familjen! Hälsa mamma Malin mycket oxå. Hon var ett stort stöd åt mig 2003 då mitt hjärtebarn (Uffi) blev hjärtopererad . Julia var då tre år och var samtidigt på sjukhuset. Önskar er alla en riktgt fin Påsk!

    SvaraRadera
  3. Häääälit...hoppas nu att allt går bara uppåt <3

    SvaraRadera
  4. Oj vad jag blir glad att läsa detta. Julia är ett rikigt stort kämpe. Hälsa mamma Malin också!

    SvaraRadera