Hemmapermission

Idag har Julia fått komma hemhem under dagen. Pappa och jag körde iväg till sjukhuset för att hämta dem och vid 12-tiden var vi tillbaka hemma. Hon gick omkring och kollade så att allt såg ut som det skulle. Ni kan aldrig ana hur mycket starkare och stadigare hon har blivit! Hon ville upp på övervåningen och kolla på sitt rum som inte sett nu på 3 månader. Jag undrade lite hur det skulle gå till, det var ju trots allt en del trappsteg. Men jisses alltså, det fanns något att hålla i på båda sidorna så det tog hon tag i och sen stegade hon upp för trappan med mig väldigt förvånad hack i häl. Jag höll alltså inte i någonstans, hon gick uppför trappan helt och hållet själv utan hjälp. Ännu bättre gick det att gå ner. Nöjd som attan var hon när hon insåg att hon klarade av det själv. Hon kan också ta sig upp från alla stolar och soffor utan hjälp. Det ni!

Julia och jag tog rullstolen och for ut på en liten (läs: lång) sväng. Hon ville så gärna ett varv till sin gamla lågstadieskola och kolla så efter många om och men rullade vi ditåt (läs: jag skuttade rullstolen som hon satt i, på snö i över 3,5 kilometer). Ni kan ju gissa vem som var en aning slut när vi kom hem igen.
Hon fick vara hemma till kl. 20.00 nu ikväll och sen tillbaka till sjukhuset för natten. Med lite tur så får hon kanske komma hemhem imorgon under dagen också.

Här kommer en video (hoppas alla kan se den, vet inte hur det funkar) från i onsdags när Selma fick träffa mamma och Julia för första gången. Vet inte varför kvalitén blev så dålig. Det måste blivit det av att jag laddat upp den hit för den var definitivt inte så dålig när jag filmade.

Sen vill jag också ta upp en annan grej.

Ja, Julia ser annorlunda ut. Ja, hon kommer se annorlunda ut en ganska lång tid framöver. Hon är uppsvälld på en del ställen av kroppen, det som märks mest och som också kommer att sitta i längst är svullnaden i ansiktet. Nej, hon är inte tjock! Det är en svullnad hon inte kan göra något åt. Det är en bieffekt, en väldigt jobbig sådan, av hennes starka transplantationsmediciner. Alla de som genomgått en organtransplantation och har just den samma medicinen får liknande svullnader. Det är bara så det är. Så om ni ser någon som ser ut att ha ett lite mer svullet ansikte fast personen i fråga kanske ser helt hälsosam/normal ut på resten av kroppen så har den personen med en stor sannolikhet gått igenom en organtransplantation, ung som vuxen, samma sak. Jag vill att folk ska ta in detta och tänka på det.

 Jag skriver dethär för jag vill undvika onödigt långa blickar, elaka kommentarer och missförstånd. Det är inte hennes fel, det är inte fult och det är inget hon kan göra något åt. Det är ett tecken på att hon har överlevt!

Tack för mig!