Historien upprepar sig

Ja så känns det nog nu. Det där som vi alla visste att förr eller senare skulle hända men som vi tryckte undan och försökte ignorera har nu tagit ut sin rätt. Eller ja vi visste ju inte hur det skulle gå till, bara att något någon gång troligtvis skulle börja bråka. Vad är det hon pratar om kanske nån av er tänker nu, jo jag ska berätta för er vad det är som händer.

Förra veckans måndag (19.5) var pappa och Julia ner till Hesa på en helt vanlig rutinkontroll, som görs med 2 månaders mellanrum. På den förra kontrollen hade allt varit i princip okej, inget farligt. Men på 2 månader kan tydligen mycket hända, och fort. Läkarna hittade ett massivt läckage mellan hjärtklaffarna i höger hjärtkammare. Läkarna visste/vet inte varför detta har hänt eller vad det beror på. Hennes lungkapacitet har gått tillbaka till att vara lika låg som innan hjärttransplantationen. Det räcker med att gå upp för trapporna så står hon och flåsar som en 80-årig gammal gubbe. Det är väldigt att jobbigt att höra på, hon måste ofta säga att vi ska stanna och vänta en stund för hon måste andas, det tar stopp säger hon, jag får ingen luft. Det känns som att jag har åkt tillbaka nästan 10 år i tiden. Jag återupplever samma känslor som jag hade då. De känslor som jag stängt undan och ignorerat, de känslor som jag hoppats att inte behöva återuppleva.

Inatt ska de köra ner till Helsingfors och genast imorgon på morgonen ska hon undersökas, för att ta reda på om det är fel på klaffarna, hjärtat eller om det är en avstötning. Jag stannar ensam hemma med Selma, och ingen vet om det bara blir i några dagar, veckor eller månader. Det känns otroligt jobbigt att inte åka med, men jag har fortfarande prov och skoldagar kvar, jag kan inte åka.
Vi lever i samma ovisshet som vi gjorde för 10 år sedan, och det är ovissheten som är det värsta. Att inte veta vad som händer eller vad som kommer att hända.
Min fina 14-åriga lillasyster som inte tycks få leva ett någorlunda normalt liv. Men du har kämpat dig igenom så mycket, du kommer nog kunna kämpa dig igenom det här också. Du är stark och du har oss alltid vid din sida, kom snart hem till mig igen <3