Unstoppable

Det går med nästan en raketfart framåt nu. Mål efter mål uppfylls. I torsdags kopplades alla slangar (förutom då och då andningsmasken) bort. Så nu sitter hon inte längre fast i några sladdar, alla mediciner fås i tablettform eller i sprutor. Hon går omkring och övar upp sina muskler, flera meter kan hon gå själv.
Hennes dagar går på väldigt bra, in i veckorna är det fysioterapi, skola, spela spel och pyssel som håller henne sysselsatt. Hon har varit på superbra humör, pigg, glad och positiv. Något som är sååå himla viktigt för hennes tillfrisknande. Hon äter dessutom väldigt bra också, eller ja, så länge den mat hon blir serverad är ätbar, vilket inte är alltid.
Alla värden och blodprov är bra.

Sara och Kim är där nu  och piggar upp henne nu under helgen och de åker hem måndagkväll. Det var ju meningen att jag också skulle vara där men jag är påväg att bli sjuk så jag kunde inte åka. Irriterande det här, för jag känner mig egentligen inte sjuk och sådär rakt ut så är jag inte det ännu men jag känner sådär svagt på mig att jag är påväg att bli. Och vem vet hur länge det tar innan det bestämt sig om det ska bryta ut eller bara försvinna.

Idag mina vänner har Julia för första gången på över 2 månader fått vara utomhus! De fick lov att vara ute på sjukhusområdet när dörrarna. Ett stoort stort mål för Julia och hon var överlycklig. Att få fara ut är något hon har drömt om och idag kom äntligen den dagen som hon väntat så länge på.